mariekexxet

I morse när jag vaknade var ja lite sur.

Återigen över gammalt skit där jag känner mig orättvist behandlad.

Det som stör mig mest är att den personen möjligen går och tycker själv att den varit reko och inte inser hur jäkla korkat den egentligen betedde sig.

Blåst.

Och det som kanske stör mig ännu mer är att människan inte tror att jag är smartare än så och fattar att den inte tänkte logiskt för fem öre eller ens såg sin del i det.

Men som vanligt är det dumt att lägga energin på meningslöst skit som man borde lagt bakom sig för längesen men ibland dyker saker upp som påminner om det och då kan det ploppa upp en del negativitet vilket förmodligen är en del i processen som till Slut leder till att det är som bortblåst en dag.

 

Tack vare att jag nu för tiden har väldigt mycket positivt runt mig och i mitt liv så är det ju till 97 % ändå det som har övertaget.  

 

Så,  imorse var jag lite sur men efter ett oväntat telefonsamtal på fm mindes jag inte ens varför jag varit sur. 

SYND att det inte spelades in för då hade även ni fått er ett gott skratt...själv höll ja på att kikna av skratt sedan vi lagt på.

Berättar mer snart. ..

 

Blev uppringd av ett nummer som verkade bekant men eftersom jag har ny telefon så har vissa nummer försvunnit. 

Det är ju som bekant lite pinsamt när någon ringer och man inte vet vem det är samtidigt som dom vanligtvis VÄLDIGT väl vet vem dom ringt till. 

Poletten brukar ju trilla ner efter en stund men det tog ett tag innan den gjorde det här om jag säger så.

Killen sa att 'Det är din 'man' som ringer' och jag lät ganska frågande för så mycket hörde jag att det inte var min man.

-'Ja hon trodde ju det, hon som stod där vid porten'..sa han. 

Som jag funderade.  Är det nån jag träffat för väldigt längesen som det var nån historia med eller är det nån kompis som ringer å skojar (fattade hur som helst inte skämtet) 

Vi pratade lite å han funderade om jag hade folk omkring mig för jag lät lite frånvarande.

Jo det har jag sa jag å vi fortsatte prata om incidenten

 Vid porten där någon trott att han var 'min' man.  Samtidigt som vi pratade lite sporadiskt försökte jag för allt i min värld komma på vem sjutton som befinner Sig i andra änden. . Jag smet in i datorn å kollade numret på eniro samtidigt som killen började bli riktigt fundersam om han ringde störde eftersom jag var så disträ. 

Fick upp ett nummer till en transportfirma i valbo men inte känner väl jag någon som jobbar där som skulle ringa till mig prata som att vi nyss setts å kände varann så bra.

Gissa om jag tänkte så det knakade.

Han sa att han var på väg till Viktor med nå grejer. 

Vilken jäkla Viktor tänkte jag för han sa det på ett sätt som att jag även borde veta vem Viktor va. 

Då sa jag lite försiktigt att du tror inte att du har ringt fel..? Då skrattade han lite å sa att 'nä det tror jag väl inte'

När han frågade vad jag gjorde så sa jag att jag höll på kollade bilen.

-Kollar bilen? , undrade han.

-Ja, ambulansen, svarade jag.

-Ambulansen?

-Ja... du vet en sån där gul...

-Jo jag vet att ambulanser är gula men varför då..?

-För att dom ska kollas varje morgon. ..

Jag sa då igen att jag tror nog att du har ringt fel. .

Han frågade då va jag hette..

-Marie, sa jag..

-Ja men då har jag ju kommit rätt, sa han. 

-Vad heter du då, undrade jag.

-David... va heter du mer då?

-Södergren..

-Ja men du då har jag nog fan ringt fel. Jag får be så hemskt mycket om ursäkt... (själv höll ja redan på att spricka av skratt)

'Det sjuka är att du lät precis som henne på rösten också.

Då hade samtalet pågått i 5 min.

(HAN) -Jag får nog ta på mig glasögonen så jag ser vilket nummer jag slår.. lite svårt när man kör bil..

-Du får inte hålla på med telefon när du kör vettu, då kanske jag lär Komma å hämta dig...i En gul ambulans. .

Vi fick oss båda ett rejält skratt och jag tackade så mycket för dagens goda skratt å vi önskade varann en bra dag och ett Lycka Till att komma till rätt Marie nästa samtal :)

 

Roliga inslag vardagen,  har gått å varit lite full i skratt hela dan åt det där samtalet :)