Måndagmorgon...

Brukar inte ha nåt speciellt emot Måndagmorgnar men idag fick jag känna på hur en sån kanske känns för många andra som ofta har svårt med just Måndagmorgnar.
Min Måndagmorgon började egentligen redan igår då jag gick och la mig redan kl 21 pga ihållande skallebank och illamående.
Min plan var att få en god natts skönhetssömn och vakna pigg, utvilad och utan huvudvärk & illamående.
Det sket sig redan innan det hade hunnit bli morgon.
Kl 01 vaknade jag av ett välbekant ljud på höstarna, ett par möss som levde rövare å som lät som att dom höll på att äta upp hela huset.
Pallrade mig upp och kunde lokalisera en mus i hallen (?) och en i köket. Letade rätt på musfällorna som någon för övrigt redan varit och länsat utan att fällan slagit igen, så det var bara att ladda om på nytt å gå å lägga sig.
Somnade om och minns att jag vaknade 2 gånger under natten av att det smällde i fällorna å misstänkte att jag fått tag i lymlarna.
Minns också att jag flera gånger efter det vaknat av ett sprattlande å skrapande ljud utifrån hallen och det brukar betyda att musfan lagt näsan i blöt men inte tillräckligt långt in för att man ska få dom i det skick man vill, alltså döda.
Kl 07.05 vaknade jag och då kom Måndagsmorgon nr 2 in.
Jag hade försovit mig.
Tog mig upp och ut i hallen och höll då på att springa över musjävlen som sprungit runt med en musfälla runt halsen halva natten.
När musarna är döda å stilla kan man ju ta i musfällan när man ska ta ut dom, men inte lika kul att ta i en musfälla med en sprattlande mus, så jag fick ta sopskyffeln till hjälp.
Musen, som hade alla ben fria hade ingen lust att åka sopskyffel så den sprang för sitt liv, baklänges.
Till slut fick jag fast den med sopkvasten och bar ut den till tunnan med vatten där den skulle få hjälp över till andra sidan, vilket den inte heller hade nån större lust med (?).
Själv stod jag å höll på att kräkas.
Tur man inte har insyn av så många grannar där jag stod endast iförd trosor, storstövlar å morronfrilla å försökte dränka en mus.
Frukostlös, fortfarande huvvevärk, försenad och ovanligt mycket trafik senare kom jag finally till jobbet och hoppas nu på en bättre fortsättning av dagen än hur den började.


Kommentarer
Postat av: Diana

Men du vilken start på veckan...hua

Svar: Haha eller hur, efter en sån start kan det nästan bara bli bättre :)
Marie.

2012-10-01 @ 19:49:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0